Kungliga förordningar del I - kulturarv eller skräp?

De senaste 500 åren i Sveriges historia är extremt speciella. Det förstår jag mer och mer allt eftersom jag reser runt i mitt jobb och besöker fler och fler kyrkor och upptäcker intressanta böcker och föremål som berättar om vårt förflutna. Centraliseringen av statsmakten i samband med reformationen har skapat ett spännande kulturarv som finns ute i många av våra kyrkor. Jag som är inriktad på främst böcker får så ofta frågor om Författningssamlingarna och de Kungliga förordningarna. Är det skräp eller är det kulturarv? Det är en relevant fråga, därför tänkte jag göra ett försök att skriva lite om vad jag vet om dem här.

Före reformationen, under medeltiden, hade vi ett feodalsamhälle där delar av landet styrdes av olika lagar, landskapslagarna. Som exempel kan nämnas den kända Västgötalagen, Upplandslagen eller Gutalagen. Det fanns till och med en Södermannalag. Efter det att landet blev reformerat fick Sverige riksomfattande lagar och ett centraliserat styre av statsmakten som främst utgick från Stockholm. 

 Upplandslagen innehållande landslagh och 

stadslagh med vardera 15 balker. Handskrift.

Foto: Fanny Stenback

 Jorda balckenn.

 "Jord thu skalt alla föda thú skalt hysa alla döda".

 Foto: Fanny Stenback

Boktryckare kom till Sverige för att arbeta redan under sent 1400-tal. Den första tryckaren här hette Johann Snell och var tysk. Boktryckeri möjliggjorde masstryck av texter och bilder på kort tid. Den nya centralstyrda regeringen använde sig av detta på ett smart sätt för att bygga och samla hela nationen kring samma regelverk till skillnad mot den äldre, medeltida modellen. De regler, lagar och bestämmelser som man fattade beslut om i Stockholm skulle också meddelas ute i landet. Man använde sig av Sveriges kanske omkring 2500 kyrkor som ett slags statens "förlängda arm" gentemot folket för att informera om nya bestämmelser. Det var viktigt att alla visste vilka regler och lagar som gällde i riket. Smart att ta kyrkorna till hjälp där.

De Kungliga förordningarna, som också kunde kallas för Placat eller Sammandrag, var korta texter tryckta på ett par sidor i ett tunt häfte i kvartoformat. De innehöll beskrivningar av nya regler och beslut, eller ändringar av gamla lagar. De kunde också innehålla varningar. De trycktes på Kungliga tryckeriet i Stockholm, det tryckeri som Gustav Vasa hade inrättat i Gamla stan, och sändes ut till alla kyrkor i hela landet. Varje kyrka var skyldig att tillhandahålla ett exemplar av varje tryckt förordning. En intressant aspekt som jag funderat på är hur man lyckades få ut alla förordningar till kyrkorna. Man hade ju inte tåg eller ångbåt ens då, utan det var ju bara häst och skidor (?) som gällde, i mer snörika och kallare landskap dessutom... Det som faktiskt är ganska vanligt är att det förekommer många handskrivna avskrifter av förordningar som är ihophäftade i buntarna med de tryckta. Många gånger kom alltså inte förordningarna fram till kyrkorna, utan prästen eller klockaren fick ta sig till närmsta socken och skriva av för hand.

"Förordning och Påbud, Emot Oro och hindrande wid post-förslen i Riket". 

Tryckt år 1752 i Stockholm. Foto: Fanny Stenback

Handskriven kungörelse. Foto: Fanny Stenback

Dessa förordningar skulle läsas upp av prästen i samband med gudstjänsten varje söndag. Skälet till att just prästen fick detta på sitt bord var antagligen det att alla präster kunde läsa, åtminstone hjälpligt, till skillnad från resten av befolkningen. Också det faktum att alla människor i socknarna var samlade i kyrkan på söndagarna eftersom vi hade kyrkoplikt (det var lag på att gå i kyrkan) var så klart en begriplig anledning till varför förordningarna lästes upp just i kyrkan och inte någon annan stans, samt att kyrkan utgjorde en del av statsmakten vid den här tiden.

De första förordningarna började ges ut någon gång på mitten av 1500-talet, men så gamla förordningar har jag aldrig hittat i kyrkorna. Den äldsta förordningen som jag har hittat är från år 1599. Förordningar från 1600-talet är ganska sällsynta de också. 1700-tals förordningar finns det ganska många av särskilt om de är tryckta efter år 1740. Det här gäller specifikt för de ca 500 kyrkor som jag varit i i Skara stift samt i Strängnäs stift. De Kungliga förordningarna gavs ut till och med år 1833, därefter bytte de namn till Svensk författningssamling som började ges ut år 1825.

För mig som inventerar sådana mängder material som ofta är det samma vart jag än kommer, har just Kungliga förordningar blivit något av det roligaste att hitta. Dessa bjuder på lite variation och underhållning! Sen har jag också upptäckt hur intressanta de är ur ett samhällsperspektiv, särskilt i dessa dagar är det lite extra skönt att bara titta tillbaka och kunna konstatera ren fakta att "jaha, det var såhär det var förr alltså".

Tyvärr så är det ganska vanligt att förordningarna i dag inte ser så vackra och inbjudande ut. Det beror på att många av dem har förvarats på vindar, i kistor och i fuktiga utrymmen under lång tid. Samtidigt är det också fascinerande att se hur fint och starkt det gamla pappret av bomullslump ändå är. Det som kanske har förstört förordningarna mest, förutom den mänskliga handen, är nog mössen och silverfiskarna.

Buntade, obundna Kungliga förordningar förvarade i skåp på kyrkvind. 

Foto: Fanny Stenback

Möss har varit framme och gnagt på en bunt med 1600-tals förordningar. 

Foto: Fanny Stenback

 "Kundgiörelse och Förbud angående Några uti orterne kringlöpande Skrifter."

Tryckt år 1738 i Stockholm.Cencur av texter och skrifter präglade

 Sverige under senare delen av 1600-talet och under i stort sett hela 1700-talet.

 Kungliga biblioteket i Stockholm instiftades år 1661 och hade till en av sina 

uppgifter att samla in allt material som trycktes i Sverige och cencurpröva det.

Foto: Fanny Stenback 

 "Förordning angående Skrift- och Tryck- friheten" Tryckt år 1766 i Stockholm.

År 1766 utgavs världens första skrift- och tryckfrihetsförordning.

 Men efter ett tag gjordes ett tillägg som gav staten ett tolkningsföreträde 

som gjorde lagen verklingslös i praktiken. Först år 1810 

avskaffades cencuren helt och skrift- och tryckfriheten var här för att stanna.
Foto: Fanny Stenback

Förordningarna är verkligen ett kulturarv, anser jag. Men de är många gånger också bara buntar av skräp. Det beror lite på hur många det finns kvar, vilket skick de är i, och vilka förordningar och kungörelser det finns i samlingen. Handskrivna förordningar är alltid unika, och tryckfrihetsförordningen är riktigt värdefull, särskilt den äldsta från 1766. Man kan också tänka som så att varje kyrka kanske inte behöver spara en egen uppsättning, men att en kyrka eller ett par kyrkor i varje pastorat sparar en samling. Då får man en kompromiss. Förordningar från 1600-talet bör dock aldrig kastas, de klassar jag alltid som allt för kulturhistoriskt viktiga för att kastas, därför att det finns så få av dem kvar. I stället för att göra sig av med förordningar genom att kasta dem rekommenderar jag att man kontaktar ett antikvariat.