fredag 26 maj 2017

Artikel om mina medeltida bokfynd i tidskriften Tidig Musik

 Sommarnumret av tidskriften Tidig Musik Nr 2/2017 . 
Foto: Fanny Stenback

I senaste numret av tidskriften Tidig Musik har professor Mattias Lundberg vid Uppsala universitet skrivit en mycket fin artikel om de medeltida, tidiga lutherska bokfynd som jag upptäckte vid den bokinventering jag arbetade med i Skara stift 2014-2015. De handskrivna musikstyckena är unika musikfynd som helt otroligt nog skriver om delar av vår musikhistoria! Det är ju så fantastiskt att man än idag kan få ha sådan tur att upptäcka 500 år gammalt unikt, och tidigare outforskat källmaterial. Jag kan avslöja att det finns fina och unika fynd även i Strängnäs stift där jag inventerar nu.

Ur uppslaget till artikeln "Bortglömda musikhandskrifter funna" 
av Mattias Lundberg i Tidig Musik Nr 2/2017. Foto: Fanny Stenback


onsdag 24 maj 2017

Grönt pergament - se upp!

I förra inlägget jag gjorde på bloggen delade jag en länk som handlade om att man på ett bibliotek i Danmark kunnat konstatera via analysmetoder att pergamentband med grön färg innehöll arsenik. Man är ju i regel väldigt försiktig när man hittar föremål infärgade i grön (giftgrön) färg, men även andra färger kan vara giftiga. Blått kan vara giftigt och innehålla bland annat koppar- eller koboltföreningar, vitt och gult kan innehålla blyföreningar eller andra tungmetaller. Det är därför ganska viktigt att dokumentera om ett föremål har spår av pigment. På böcker kan man hitta spår av pigment på snitten. Ofta rör det sig bara om vanlig röd färg, rödlera eller bladguld, men ibland har jag hittat böcker med konstigare färger på snitten så som citrongult etc. Ofta är det antagligen bara vanlig vattenfärg, men när man inte vet så bör man se upp och inte ta direkt på de infärgade områdena om boken är gammal. 

Det var märkligt på sätt och vis att den där artikeln precis nyligen publicerades, därför att idag när jag var ute på jobb i en kyrka hittade jag just ett par gamla bokomslag av pergament som var bestrukna med något riktigt grönt. Man ser tydligt att pergamenten har skrivits, och bundits som pärmöverdrag, vid en tidigare tidpunkt än när den gröna färgen tillkommit. Dock kan man se med blotta ögat att den gröna färgen har funnits på pergamenten länge genom att iaktta pergamentens nötning. 

 Foto: Fanny Stenback

 Foto: Fanny Stenback

 Foto: Fanny Stenback

Den gröna färgen är lätt att se, men hur är det med gifter som inte går att se, exempelvis DDT? I hur stor utsträckning kan sådana existera i gamla boksamlingar? Att det finns i textilier är sedan länge välkänt men hur ser det ut på gamla böcker av skinn och pergament, egentligen? Om någon församling har ett bokband i pergament eller skinn med gröna pärmar som på bilderna, rekommenderar jag att inte röra dem utan att använda gummihandskar och se till att skaffa en bra boklåda åt boken (enda gången jag kan rekommendera boklådor åt kyrkornas böcker), tills man kunnat göra en undersökning av pigmentet.

tisdag 9 maj 2017

Giftiga föremål

När ändå skyddsutrustning är på tapeten, läs om vad man har upptäckt på en boksamling i Danmark. Man vet aldrig vad som kan finnas på eller i gamla föremål. Förr hade man inte den kunskapen vi har idag, så många äldre föremål kan vara behandlade med olika typer av gifter och insektsgifter som vi inte ser med blotta ögat.

onsdag 3 maj 2017

Dagens genomgång av Rosenhanebiblioteket

 Husby-Oppunda kyrka. Foto: Fanny Stenback

 Jag har i mitt arbete med bokinventeringarna i kyrkorna haft turen att "upptäcka" ett superfint bibliotek i en kyrka utanför Nyköping, och för er som inte följer mig på instagram tänkte jag visa några bilder från dagens inventeringsuppdrag av detta bibliotek här. Biblioteket består av cirka 100 volymer och det är böcker som är tryckta mellan åren ca 1580-1620. Tryckorterna är bland annat Antwerpen, Köln, Meinz, Paris och Lyon. Böckerna kom till Sverige som ett krigsbyte på det tidiga 1600-talet och tillhörde släkten Rosenhane innan de skänktes till kyrkan. 

 Fem stycken folianter ur samlingen Rosenhane. 
Foto: Fanny Stenback

Jag har dokumenterat böckerna noggrant med fotografering och ett särskilt inventeringsprotokoll som jag har tagit fram och som jag använder för mer historiskt intressanta böcker eller böcker med konserveringsbehov. Protokollet ska kunna vara en del av det underlag som krävs för att en församling ska kunna söka kyrkoantikvarisk ersättning för att få sina föremål restaurerade.

Det gamla skåpet som böckerna förvaras i i dag hade tyvärr inte blivit öppnat på många, många år innan  jag kom dit. Tre stycken bortglömda gamla torrbollar stod kvar där inne och dessa var riktigt unkna, så det första vi gjorde var att vi bytte ut dem. Torrbollar kanske inte är en långsiktig lösning för detta bibliotek, men till att börja med så är det bra om det finns fungerande sådana i skåpet under sommarhalvåret och under fuktigare perioder.

Vaktmästare Niklas i Stigtomta-Vrena församling och jag
 byter ut äckliga gamla torrbollar i bokskåpet.
Foto: Fanny Stenback

Några har frågat efter bilder på mig när jag arbetar. Det är lite svårt att ta kort på sig själv när jag sitter på golvet och jobbar, men idag gjorde jag några försök bara för att visa. Jag sitter alltid på golvet och dokumenterar objekten på en vit duk för att ge alla bilder samma bakgrund och för att utesluta andra störande inslag i bilden. Jag har försökt att jobba vid bord, men det är inte optimalt för dem är oftast för små och smala. Jag fotar i varje kyrka minst en foliant (stor bok, exempelvis Karl XII bibel), och dessa är skrymmande och tar upp ganska mycket utrymme. För att jag ska få bra bilder föredrar jag därför att sitta på golvet när jag jobbar. Och då kan jag också enkelt trava upp böcker bredvid mig och slippa böja mig ner varje gång.

 Min arbetsplats under dagen.
Foto: Fanny Stenback

 Jag dokumenterar gamla böcker i en kyrka. Här en bok från 1500-talet. 
Jag får en otrolig närkontakt med alla hundratals böcker jag dokumenterar.
 Det ger mig en stor kännedom och känsla för materialen och teknikerna
 vilket är mycket värdefullt att ha som konservator.
Foto: Fanny Stenback

Lite olika typer av skydd kan vara bra att ha då det kan vara ganska smutsigt och inte sällan mögliga saker som jag tvingas att hantera. Väldigt ofta finns det både levande och döda insekter på och i böckerna och jag kan bara föreställa mig hur mycket bakterier och annat som förekommer på många av de här gamla bokbanden. Vita vantar och munskydd är oftast tillräckligt för att hantera smutsen, men om ett par veckor ska ni få se en rolig bild på mig för då ska jag rensa i en kyrka som tyvärr har en boksamling i tornet som mår mycket dåligt. Synd i och med att det finns ganska fina volymer i den samlingen. Jag kommer att behöva ha typ skyddskläder på mig =)

Jag använder munskydd som filtrerar bort både partiklar 
och ångor och som är lätt att ta av och på och kan kastas när jag är klar. 
Foto: Fanny Stenback

Trots lite smuts och döda spindlar så gav ändå dagens skörd väldigt mycket. Vad sägs om en handskrift från 1500-talet? 

Den här texten i bläck på papper är skriven av en riktigt kunnig 
och tränad person i handskrift, troligtvis på sent 1500-tal.
Foto.Fanny Stenback

Vackert bokband. Tryckt i Köln, 1500-tal.
Foto. Fanny Stenback

 Årtal tryckt med siffror istället för med romerska tecken. 
Lite ovanligt för ett sådant här tidigt tryck.
Foto: Fanny Stenback

 
 Dagens genomgång av biblioteket blev inte helt klar så ytterligare en dag behövs för att färdigställa genomgången med dokumentation av Rosenhanebiblioteket.



söndag 30 april 2017

Intervju för Svenska kyrkan om projektet "Kyrkans böcker" i Strängnäs stift

En intervju med mig om projektet "kyrkans böcker i Strängnäs stift" går att läsa här.

Bok bundet med ett medeltida pergamentmanuskript som pärmomslag. 
Foto: Fanny Stenback

söndag 19 mars 2017

Ny medarbetare till bokprojekt

Nu kan jag meddela att rekryteringen av en medarbetare till bokprojektet "Kyrkans böcker - etapp II" är färdig!

Min kollega som kommer att arbeta ihop med mig heter Linda Elvejord. Linda arbetar i dagsläget som pappers- och bokkonservator vid klostret Benediktinerinnenabtei St Hildegard i Rüdesheim Am Rhein, Tyskland. Hennes kunskaper och erfarenheter kommer att bli mycket värdefulla, och en stor tillgång för arbetet med bokprojektet i Strängnäs stift. 

Jag tackar alla som har hört av sig för visat intresse.

Välkommen till Strängnäs, Linda!

måndag 27 februari 2017

Kungliga förordningar del I - kulturarv eller skräp?

De senaste 500 åren i Sveriges historia är extremt speciella. Det förstår jag mer och mer allt eftersom jag reser runt i mitt jobb och besöker fler och fler kyrkor och upptäcker intressanta böcker och föremål som berättar om vårt förflutna. Centraliseringen av statsmakten i samband med reformationen har skapat ett spännande kulturarv som finns ute i många av våra kyrkor. Jag som är inriktad på främst böcker får så ofta frågor om Författningssamlingarna och de Kungliga förordningarna. Är det skräp eller är det kulturarv? Det är en relevant fråga, därför tänkte jag göra ett försök att skriva lite om vad jag vet om dem här.

Före reformationen, under medeltiden, hade vi ett feodalsamhälle där delar av landet styrdes av olika lagar, landskapslagarna. Som exempel kan nämnas den kända Västgötalagen, Upplandslagen eller Gutalagen. Det fanns till och med en Södermannalag. Efter det att landet blev reformerat fick Sverige riksomfattande lagar och ett centraliserat styre av statsmakten som främst utgick från Stockholm. 

 Upplandslagen innehållande landslagh och 
stadslagh med vardera 15 balker. Handskrift.
Foto: Fanny Stenback

 Jorda balckenn.
 "Jord thu skalt alla föda thú skalt hysa alla döda".
 Foto: Fanny Stenback

Boktryckare kom till Sverige för att arbeta redan under sent 1400-tal. Den första tryckaren här hette Johann Snell och var tysk. Boktryckeri möjliggjorde masstryck av texter och bilder på kort tid. Den nya centralstyrda regeringen använde sig av detta på ett smart sätt för att bygga och samla hela nationen kring samma regelverk till skillnad mot den äldre, medeltida modellen. De regler, lagar och bestämmelser som man fattade beslut om i Stockholm skulle också meddelas ute i landet. Man använde sig av Sveriges kanske omkring 2500 kyrkor som ett slags statens "förlängda arm" gentemot folket för att informera om nya bestämmelser. Det var viktigt att alla visste vilka regler och lagar som gällde i riket. Smart att ta kyrkorna till hjälp där.

De Kungliga förordningarna, som också kunde kallas för Placat eller Sammandrag, var korta texter tryckta på ett par sidor i ett tunt häfte i kvartoformat. De innehöll beskrivningar av nya regler och beslut, eller ändringar av gamla lagar. De kunde också innehålla varningar. De trycktes på Kungliga tryckeriet i Stockholm, det tryckeri som Gustav Vasa hade inrättat i Gamla stan, och sändes ut till alla kyrkor i hela landet. Varje kyrka var skyldig att tillhandahålla ett exemplar av varje tryckt förordning. En intressant aspekt som jag funderat på är hur man lyckades få ut alla förordningar till kyrkorna. Man hade ju inte tåg eller ångbåt ens då, utan det var ju bara häst och skidor (?) som gällde, i mer snörika och kallare landskap dessutom... Det som faktiskt är ganska vanligt är att det förekommer många handskrivna avskrifter av förordningar som är ihophäftade i buntarna med de tryckta. Många gånger kom alltså inte förordningarna fram till kyrkorna, utan prästen eller klockaren fick ta sig till närmsta socken och skriva av för hand.


"Förordning och Påbud, Emot Oro och hindrande wid post-förslen i Riket". 
Tryckt år 1752 i Stockholm. Foto: Fanny Stenback
Handskriven kungörelse. Foto: Fanny Stenback

Dessa förordningar skulle läsas upp av prästen i samband med gudstjänsten varje söndag. Skälet till att just prästen fick detta på sitt bord var antagligen det att alla präster kunde läsa, åtminstone hjälpligt, till skillnad från resten av befolkningen. Också det faktum att alla människor i socknarna var samlade i kyrkan på söndagarna eftersom vi hade kyrkoplikt (det var lag på att gå i kyrkan) var så klart en begriplig anledning till varför förordningarna lästes upp just i kyrkan och inte någon annan stans, samt att kyrkan utgjorde en del av statsmakten vid den här tiden.

De första förordningarna började ges ut någon gång på mitten av 1500-talet, men så gamla förordningar har jag aldrig hittat i kyrkorna. Den äldsta förordningen som jag har hittat är från år 1599. Förordningar från 1600-talet är ganska sällsynta de också. 1700-tals förordningar finns det ganska många av särskilt om de är tryckta efter år 1740. Det här gäller specifikt för de ca 500 kyrkor som jag varit i i Skara stift samt i Strängnäs stift. De Kungliga förordningarna gavs ut till och med år 1833, därefter bytte de namn till Svensk författningssamling som började ges ut år 1825.

För mig som inventerar sådana mängder material som ofta är det samma vart jag än kommer, har just Kungliga förordningar blivit något av det roligaste att hitta. Dessa bjuder på lite variation och underhållning! Sen har jag också upptäckt hur intressanta de är ur ett samhällsperspektiv, särskilt i dessa dagar är det lite extra skönt att bara titta tillbaka och kunna konstatera ren fakta att "jaha, det var såhär det var förr alltså".

Tyvärr så är det ganska vanligt att förordningarna i dag inte ser så vackra och inbjudande ut. Det beror på att många av dem har förvarats på vindar, i kistor och i fuktiga utrymmen under lång tid. Samtidigt är det också fascinerande att se hur fint och starkt det gamla pappret av bomullslump ändå är. Det som kanske har förstört förordningarna mest, förutom den mänskliga handen, är nog mössen och silverfiskarna.

Buntade, obundna Kungliga förordningar förvarade i skåp på kyrkvind. 
Foto: Fanny Stenback

Möss har varit framme och gnagt på en bunt med 1600-tals förordningar. 
Foto: Fanny Stenback

 "Kundgiörelse och Förbud angående Några uti orterne kringlöpande Skrifter."
Tryckt år 1738 i Stockholm.Cencur av texter och skrifter präglade
 Sverige under senare delen av 1600-talet och under i stort sett hela 1700-talet.
 Kungliga biblioteket i Stockholm instiftades år 1661 och hade till en av sina 
uppgifter att samla in allt material som trycktes i Sverige och cencurpröva det.
Foto: Fanny Stenback 

 "Förordning angående Skrift- och Tryck- friheten" Tryckt år 1766 i Stockholm.
År 1766 utgavs världens första skrift- och tryckfrihetsförordning.
 Men efter ett tag gjordes ett tillägg som gav staten ett tolkningsföreträde 
som gjorde lagen verklingslös i praktiken. Först år 1810 
avskaffades cencuren helt och skrift- och tryckfriheten var här för att stanna.
Foto: Fanny Stenback

Förordningarna är verkligen ett kulturarv, anser jag. Men de är många gånger också bara buntar av skräp. Det beror lite på hur många det finns kvar, vilket skick de är i, och vilka förordningar och kungörelser det finns i samlingen. Handskrivna förordningar är alltid unika, och tryckfrihetsförordningen är riktigt värdefull, särskilt den äldsta från 1766. Man kan också tänka som så att varje kyrka kanske inte behöver spara en egen uppsättning, men att en kyrka eller ett par kyrkor i varje pastorat sparar en samling. Då får man en kompromiss. Förordningar från 1600-talet bör dock aldrig kastas, de klassar jag alltid som allt för kulturhistoriskt viktiga för att kastas, därför att det finns så få av dem kvar. I stället för att göra sig av med förordningar genom att kasta dem rekommenderar jag att man kontaktar ett antikvariat.