onsdag 16 maj 2018

Måndagens symposium på Vitterhetsakademien

I måndags var jag inbjuden till ett symposium om forskning på äldre kyrkomusik och liturgi i Sverige. Symposiet hölls på Vitterhetsakademin i Stockholm. Jag var tillfrågad om att hålla ett föredrag om de bokinventeringar jag arbetar med, och berätta om de musikhistoriska fynd i form av handskrifter som jag hittat när jag grävt som en bokarkeolog på kyrkvindar och källare efter gamla bokrester. 

Här är några bilder från symposiet:

 Foto: Fanny Stenback

Foto: Fanny Stenback

Foto: Fanny Stenback


Deltagande vid symposiet...

 Foto: Fanny Stenback

 Jag presenterar inventeringsprojekten från Skara stift och Strängnäs stift 
Foto: Pia Letalick Rinaldi

Foto: Pia Letalick Rinalidi


Efteråt var det mingel och middag... 

Foto: Fanny Stenback

Foto: Fanny Stenback

 Foto: Fanny Stenback


torsdag 15 mars 2018

Konserveringens dag 15:e mars

Konserveringsarbete pågår Foto: Fanny Stenback

Den 15:e mars är det KONSERVERINGENS DAG! och jag och Linda har naturligtvis firat detta i biblioteket under dagen. Konserveringens dag  är ett initiativ av Nordiska Konservatorförbundet - Svenska sektionen, och vi gör det här för att uppmärksamma vårt yrke, sprida information om det vi gör, det vi kan, och vart vi har våra arbetsplatser.

 Konservator på stege Foto: Linda Elvejord

Vårt yrke har jag skrivit om på bloggen förut, men jag kan kortfattat berätta om det igen. Vi arbetar tvärvetenskapligt med främst kemi, kultur- och konstvetenskap, samt praktiskt och hantverksmässigt med föremål och material. Man är som konservator oftast mer eller mindre inriktad på något av de här olika områdena, och man är också ofta specialiserad på en specifik materialgrupp eller föremålskategori. Jag och Linda arbetar med böcker, vilket betyder att vi arbetar med, och är kunniga både kemiskt och hantverksmässigt på material av papper, skinn, och trä, och på de olika tekniker som materialen och föremålen böcker är framställda och producerade på, historiskt och modernt. Jag arbetar dessutom främst med det kulturvetenskapliga förhållningssättet på böcker, medans Linda har arbetat mer praktiskt med materialen tidigare. Tillsammans kompletterar vi varandra väldigt bra här i vårt arbete i biblioteket, samtidigt som vi har samma grundkunskaper och kan fatta gemensamma beslut, efter diskussion, utifrån samma grund. 

Närbild på glob. Foto: Fanny Stenback

 Det vi gör främst är att vi skadeinventerar varje enskild bok och skriver en vård- och underhållsplan för just det specifika objektet. Vi ser över vilka eventuella konserveringsbehov föremålet har på upp till 100 års sikt, och målet är att förlänga böckernas livstid i ca 500 år ytterligare från idag. Helst ska de ju klara sig ännu längre, men böcker är känsliga material, papper och skinn är inte kända för att ha lång hållbarhet, och materialen kräver rätt mycket goda förutsättningar för ett långt - och lyckligt- liv. Det är då i så fall lättare med sten, som t.ex dopfuntar  från 1100-talet, som vi har vi gott om kvar i kyrkorna. Vi fotograferar också böckerna och ska lägga in dem i SACER, Svenska kyrkans nationella föremålsdatabas.

 Brända bokryggar. Foto: Fanny Stenback


 
Bläcker i tre olika kulörer Foto: Fanny Stenback


Äldre böcker med skinnbeklädda träpärmar och med inlagor med text tryckt med oljebaserad tryckfärg, eller handskrivna anteckningar med bläck. På bilderna ovan har vi ryggarna på skinnband som utsatts för en eldsvåda för 150 år sedan, samt en inlaga med 500 år gamla marginalanteckningar skrivet med bläck i olika färger. 

Hur ser vi till att skinnet på böckerna inte torkar, krymper och spricker? Och om det gör det, hur återställer vi det, och hur hindrar vi att större skador på andra delar av boken uppkommer? 
Har joner i de metalloxidbaserade bläckerna vandrat i pappret och skapat accelererad nedbrytning av pappersfibrerna med hjälp av fukt från den kringliggande fuktiga miljön? Vad ser vi för skador idag på bokbanden efter släckningsarbetet med vatten som pågick för 150 år sedan då böckerna brann? Gav räddningsinsatserna efter branden mer skada på boksamlingen än vad själva branden i sig gjorde? Vad blev vinsterna för samlingen med räddningsinsatserna som gjordes? Det här är bland annat några exempel på frågeställningar som jag och Linda diskuterar och försöker besvara, eller hitta lösningar på, när vi arbetar med boksamlingen i Domkyrkobiblioteket.
 

söndag 4 mars 2018

Uppstart av nytt projekt i Domkyrkobiblioteket

Spår av användning. Instuckna lappar i medeltida bokband.
 Foto: Fanny Stenback

Veckan som varit har varit har varit händelserik på många sätt. Jag står precis i uppstarten av ett nytt projekt som överlappar avslutningen av det gamla projektet. Det är mycket som ska göras, parallellt med att vädret är extremt kallt och tråkigt, och influensasäsong med sjukdomar och förkylningar samt vab för barnen befinner sig på sitt maximum. 

I tisdags har jag haft besök här av Martin Kjellgren. Martin är historiker och ska börja arbeta med en inventering av böcker i kyrkor Linköpings stift. Jag har hjälpt Martin att sätta sig in i hur ett sådant här arbete bör gå till, hur vi som kulturvårdare tänker, och vad som kan vara vanskliga passager i arbetet med historiska böcker i kyrkomiljö. Vad bör man tänka på osv. Martin och jag har olika bakgrund och helt skilda ingångar på det här bokmaterialet. Jag har min tyngdpunkt på det kulturvårdande, på stil- hantverks och materialhistoria samt brukshistoria. Det är bra att ha lite olika kunskaper som man kan dela mellan varandra. Men det är jag som har utfört själva pilotarbetet för de här projekten med kyrkliga boksamlingar, och jag har redan arbetat mig igenom 600 kyrkor, så jag en väldigt bra koll på det här materialet. Inget snack om den saken.  Den kulturhistoriska utvärderingen av dessa böcker har jag redan gjort.

Jag lägger stor vikt vid dokumentation, fotografering, protokollföring och vård- och underhållsplanering när jag jobbar med inventeringarna. Fotodokumentationen är för mig A och O, och mina bildarkiv har blivit en tacksam källa till information för forskare från olika områden. Jag har ett system när jag fotar böcker, och helst vill jag, med fler, att detta ska utföras på liknande sätt i alla stift. Jag visade därför Martin hur jag resonerat/hur jag gör, när jag jobbat fram min fotometod. Det måste bli bra bilder, men framför allt enkelt och smidigt att utföra själva plåtningen då man inte har tillgång till fotostudio, utan man kan bli tvungen att plocka fram kameran på en ranglig trästege högt uppe i ett kyrktorn.

Min kollega, Martin Kjellgren, Linköpings stift. 
Foto: Fanny Stenback

Vi som arbetar med kulturvård i kyrkomiljöer utgår dessutom främst från föreskrifterna i Kulturmiljölagen och det som Länsstyrelserna säger. Därför pratade vi en hel del om detta. Vårt arbete är i första hand att se till att böcker med kulturhistoriskt värde bevaras och vårdas väl. Det ska hela tiden vara i vårt fokus. Och att de dokumenteras. Med foto, i inventarieförteckningar eller i SACER, och i vård- och underhållsplaner. Martin bloggar om sitt arbete, och ni kan följa hans blogg och arbete med kyrkornas böcker här.

Jag och Linda Elvejord, bok- och papperskonservator, bokhistoriker, och min nya kollega, har också satt igång med att starta upp det nya projektet i Strängnäs domkyrkobibliotek. Just den här veckan var det kanske inte så lyckat att börja. -14 grader utomhus och svinkallt. Ni kan ju tänka er hur iskallt det har varit att sitta i detta biblioteket som en vacker vårdag har en temperatur på ca 16 grader! =) 

Min och Lindas nya kontorsplats. Foto: Fanny Stenback

 I fredags hade vi besök av professor Otfried Czaika, vid Menighetsfakulteten i Oslo, som är expert på reformationen. Han hade en specialgenomgång i några timmar med mig och Linda om vad det är för böcker, till innehållet, som vi har i det här biblioteket. Varför lästes dessa böcker, varför var de viktiga och hade betydelse för kristendomen i olika delar av Europa (för det är en internationell och blandad samling), och varför dessa böcker inte förstördes i bokbål, trots att vi fick en sträng cencur på 1600-talet (som vi vet egentligen inte fungerade!). Det fanns många frågor. Och troligtvis kommer vi att ses ett par gånger till under det kommande året för fler genomgångar av litteraturen. 

Vi pratar med professor Otfried Czaika om den spridda blandningen av litteratur i boksamlingen. Och om de olika litteraturinslagens betydelse för olika kristna grupperingars framväxt i Europa.
Foto: Fanny Stenback

onsdag 7 februari 2018

Pergamentbrev och sigillkonservering

 Sigill i vax från 1500-talet. Foto: Fanny Stenback

Stockholms stadsarkiv har en pergamentbrevsamling som jag håller på att arbeta med. Det är ett långsiktigt arbete som är utspritt under flera år och det handlar om att skapa en ny förvaring och montering av breven. Det finns ca 170 brev i samlingen, och vi hoppas att intresset för dessa öka i och med satsningen. 

I dagsläget är flera brev monterade på större pappskivor. De har inget övre skydd i form av lock, men de förvaras i arkivhurtsar i ett klimatstyrt magasinsrum, där det för i övrigt mår väldigt bra. Kvalitén på breven är förhållandevis mjuk och flexibel. Pergament stelnar och torkar lätt, annars. Gråa bomullsband är spända rakt över breven vilket är en av anledningarna till varför de måste monteras om. Banden skymmer delar av texten och går inte att avlägsna då de är fastlimmade på baksidan. 

Nuvarande montering är inte den bästa tänkbara. Fotot: Fanny Stenback



Foto: Fanny Stenback
 
 Foto: Fanny Stenback
 
Arkivlådorna tillverkar jag för hand i min verkstad av arkivbeständigt konserveringsmaterial. Det är ett hantverksarbete.Anledningen till varför jag gör lådorna själv är därför att det är mycket billigare, och jag kan justera måtten som jag vill. Monteringen av breven sker sedan i Stadsarkivets magasin. 

Foto. Fanny Stenback
 
 Foto. Fanny Stenback
 
 På de mindre breven med ett eller inga sigill går det bra att använda den här typen av hörn vid montering. De går att vika upp, och breven som sitter någorlunda löst  är enkla att ta ut om något skulle hända. På större brev med många sigill är denna typen av hörn inte tillräcklig. Där krävs även andra lösningar. Foto: Fanny Stenback
 
 Foto. Marie (Stadsarkivet)

Sifried Heim har arbetat som sigillkonservator på Riksarkivet i över 20 år och han hade möjlighet att komma förbi igår och hjälpa mig med behov och bedömning av eventuell montering och konservering av sigillen på pergamentbreven. Många av de brev från 1500-talet eller tidigare, är inte underskrivna med namnteckning, utan den enda proveniensen på breven är just sigillet, som vid den här tiden oftast var tillverkade av rent bivax. Om sigillen skadas eller bryts ner försvinner också den unika proveniensen. Därför är det viktigt att ha kontroll även på hur sigillen mår.
 
 Här är ett sigill som inte mår riktigt bra. Det har flagor som lossnat. Det är smutsigt och det finns utfällningar i form av kristaller och vita hinnor. De röda sigillen visar att det handlar om privilegier som är utfärdade, och dessa är nästan alltid utställda av någon regent. Foto: Fanny Stenback
 
 
 
Monterat pergamentbrev från år 1562. Foto: Fanny Stenback
 
 Foto: Fanny Stenback
 
 

onsdag 13 december 2017

Bilder från workshop i bokhistoria

Har varit nere i Lund i två dagar på en workshop i fortsättningskursen i bokhistoria vid Lunds universitet som jag läser. Bokhistoria är ett ämne som borde vara obligatoriskt för alla att läsa. Så otroligt intressant, viktigt, allmänbildande. Jag rekommenderar alla att läsa bokhistoriska kursen i Lund. Det går på halvfart på distans så det är enkelt att ta den fast att man jobbar.

Sumerisk kilskrift. Finns på Lunds UB.  Foto: Fanny Stenback
Dag ett tittade vi på de tidiga skriftmaterialen. Sumerisk kilskrift i lera, ca 4000 år gammal. Bokrullar i pergament med handskrift, som är föregångare till den egentliga boken, kodexen. Texter i form av stenhuggeri från romartiden. Böcker av bark och bambublad samt papyrus. Alla varianter från tiden före Kristus. 
 Volumen, bokrulle i pergament, finns på Lunds UB. Foto: Fanny Stenback

Kursansvariga professor i bokhistoria Henrik Horstboll och
 lektor i bokhistoria Kristina Lundblad samt några av oss kursdeltagare diskuterar materialet.
 Foto: Fanny Stenback
 Vi studerar de äldsta boktrycken i västerländsk historia. 
Här är en 1400-tals inkunabel med tryckt text som ser ut exakt som en handskrift.
Foto: Fanny Stenback

Dag två har vi pratat om bokformat. Hur formaten är ett resultat av storleken på det material man hade att utgå ifrån, dvs. pappret, som i sin tur var ett resultat av hur stor handpappersform en människa kunde hantera. Detta skiftade över tid och mellan de olika pappersmakarna. Formaten på papper kan därför variera otroligt mycket. Formaten på böckerna är också ett resultat av hur man ämnade att bruka boken. Exempelvis psalmböcker kanske skulle man bära med sig till kyrkan och fick då lov att bli ganska liten i ett behändigt fickformat. Det finns en kommunikativ aspekt med formaten på böcker. I en kyrka som jag inventerade i somras hittade jag en kyrkohandbok som var i ett udda format som jag inte har sett någon annan stans innan. Den bör undersökas lite närmare.
Häften, förlagsband, handelsband, privatband, häftesserier. 
Det kom mycket nytt bokmaterial på 1800-talet. Vad är vad? 
Vi tränade att titta på de här föremålen för att avgöra, men det är ibland en fin 
gräns mellan vad som är exempelvis ett förlagsband och ett privatband.
 Foto. Fanny Stenback
 Bokproduktion efter industrialiseringens genombrott. Parallellt med att maskiner kunde göra allt mer i tillverkningsprocessen existerade fortfarande hantverket som en del av det färdiga resultatet. Att lära sig att se på böcker från industriell tid vad som är gjort för maskin och vad som är gjort för hand kräver ett tränat öga och goda kunskaper i hantverks- och maskinbokbinderiets tillverkningsprocesser. Materialen vid den här tiden är dessutom nya innovationer. Både tekniker och material på böckerna från och med 1820-talet kan vara av betydligt sämre kvalitet än äldre bokband, och har därför ett större behov av konservering och genomtänkta strategier för bevarande över tid.


Böcker och föremål ur Einar Hansens samlig som ägs av Einar Hansens stiftelse och finns deponerade på Lunds UB.



 


torsdag 30 november 2017

Projektet "kyrkornas böcker"... to be continued

Foto: Fanny Stenback

Idag har jag inventerat sista församlingen i Strängnäs stift. Jag besökte Vagnhärad, Västerljung och Trosa landskyrka under dagen. 

Trosa landskyrka.  Foto: Fanny Stenback

Det har varit ett fantastiskt spännande bokprojekt i Strängnäs! När jag började inventera i Strängnäskyrkorna i februari 2016 trodde jag inte att resultatet skulle bli det som det har blivit. Jag och stiftsantikvarie Maria Lantto tänkte först att det inte skulle finnas så mycket böcker i kyrkorna. Jag tänkte att de skulle vara som i Skara stift, fast antagligen lite färre. Men nej, det har fullkomligt svämmat över av böcker i Strängnäs stift! Mängder! Jag är jättestolt över församlingarna. De har inte gallrat så mycket på egen hand, utan väntat och väntat på att någon skulle komma och ta tag i de här gamla böckerna. För det mesta har de förvarats i kartonger och lådor och skåp och bara legat i något arkiv eller hemlig liten skrubb, på vindar eller i skåp i sakristiorna och varit osynliga för omvärlden. Det blev ju lite mer för mig att göra än vad jag först hade planerat, men i gengäld har fått se så otroligt mycket mer material än vad jag kunnat drömma om, och det har varit oerhört lärorikt.

Klassisk kyrklig "lådförvaring". Det här är standard. Foto: Fanny Stenback

Det har visat sig vara av största betydelse att den här typen av bokinventering som jag utför görs. Böckerna som jag tittar på vid inventeringarna är av stort kulturhistoriskt värde. Hela kyrkomiljön med byggnader, målningar, textilier, nattvardssilver, altaruppsatser och - inte minst - biblar och psalmböcker utgör tillsammans en helhet. En helhet som berättar om det kyrkliga kulturarvet som spelat en så stor roll i vårt samhälle i mer än 1000 år. Inte minst böckerna har haft en väldigt betydelsefull koppling till folket, de som levde i socknarna och var församlingsmedlemmar i kyrkorna. Det syns framför allt i psalmböcker och katekeser, husbiblar men även i läkeböcker, sockenapotek, vaccinationshandböcker, läseböcker för barn och böcker om djurhållning, bondeåret och böcker tryckta i Amerika på sent 1800-tal.

 Gustav Vasa bibel. Den första svenska översättningen. Tryckår 1541. Foto: Fanny Stenback

En övrig viktig kategori böcker är musikhandskrifterna. På fyra år har jag hittat ca 8-9 unika musikalier från tidig reformationstid. De är ett viktigt källmaterial i musikhistoria, men också i boktryckarkonstens historia, därför att man ännu inte uppfunnit en bra metod för att trycka både notlinjerna och noterna samtidigt vid den här tiden. Man nöjde man sig med att trycka linjerna, men fyllde i nottecknen för hand, vilket gör att var och en av dessa skrifter är fullständigt unik.


 Nothandskrift i Strängnäs stift. Foto: Fanny Stenback

Inte bara europeiska handskrifter förekommer i våra kyrkor tydligen. En etiopisk handskrift låg plötsligt framför mig. Vi har inte daterat den än, men den är skriven på ett utdött språk, Geéz, som talades av folk i nuvarande Etiopien mellan åren 300-900 e.kr. Språket har lagt grunden bland annat för dagens tigrinya. Boken är en psaltare, och med tanke på bokbandet så är det en teknik som är en mycket tidig variant av bokbindarteknik som uppfanns och användes av det koptiska folket omkring år 600 e.kr, i områdena runt nuvarande Egypten. Gissningsvis har den kommit till kyrkan via missionärer.

Etiopisk handskrift på pergament. Foto: Fanny Stenback

Inkunablerna, de böcker som är tryckta under boktryckarkonstens första 50 år, mellan år ca 1450, då Gutenberg uppfann boktryckarkonsten i västvärlden, till och mer år 1500, är av stort kulturhistoriskt värde. (Incunabula = "ursprung", "lindor" "vagga". Boktryckarkonstens vagga/ursprung
Här förfinade man tryckkonsten och budskapen man framförde i texterna, katolska eller protestantiska, kunde tryckas upp i massutgåvor och spridas till en enormt mycket större grupp av människor än vad de tidigare handskrifterna gjort. Boktryckarkonsten sägs ha lagt grunden till vår demokratiska kultur här i västvärlden, och inkunablerna får stå för stora delar av den kulturyttringen. 

 Tryckt 1498. Foto: Fanny Stenback


 Tryckt 1479. Foto: Fanny Stenback

 Det mest absurda som jag aldrig hade förväntat mig var Rosenhanes bibliotek på ca 100 böcker, de flesta folianter, från tidigt 1600-tal. Vilken lycka att få hålla i den här verken, att få bläddra i dem och fotografera dem. En otrolig kulturskatt! Man kan tänka sig att det är krigsbyten. Många av trycken i samlingen är Franska och Tyska. Vem har haft dem tidigare, och vart fick Schering Rosenhane dessa böcker ifrån? Jag har så många frågor att ställa till mitt material.Det här är ett projekt som aldrig tar slut.

 Fotot. Fanny Stenback

... to be continued...